2 GOOD 2 BE TRUE
Min lördag har bestått av pizza och strandhäng med Nicole. Badade i poolen med familjen och skypat med familjen i Sverige. Inte skypat med dom på två veckor, tiden går så fort.
Vid sju kom Mikes kusin och hennes man hit och vi hade en barbecue. Coleslaw, kyckling, fisk, vattenmelon/fetaost sallad, vanlig sallad och oliver. Så gott och mysigt. Måste erkänna att jag har haft en grej mot britter innan. Tyckt att dom var otrevliga och lite för fina i kanten typ. Men sen jag har träffat dessa människor här (speciellt min värdfamilj då) men även deras vänner så har jag verkligen ändrat åsikt. Skäms nästan för hur jag drog alla britter över en kam. Alls jag har mött här har varit så trevliga och gulliga. Det finns för övrigt väldigt många britter här. Till efterrätt åt vi något konstigt måste jag säga. Det var pizzabotten med äpple och kanel och så la man grädde på om man gillar det. Tror dom kallar det sweetpizza eller något sånt. Weird.
Nu tänker ni: vad menar hon med rubriken? Vad är för bra för att vara sant? Eller hur? Det ska jag berätta för er: nicole har ju blivit lite av min bättre vän här, vi träffas varje helg typ och håller kontakten typ hela tiden, diskuterar och jag känner verkligen att hon förstår mig som en vän ska göra, ni förstår. Då bestämmer hennes värdmamma sig för att det inte var en bra idé att börja jobba igen för hon gillade att vara en "stanna-hemma-mamma". Så hon vill inte ha en au pair längre. Så Nicole måste åka hem till USA eller hitta en ny familj. Hon ska hälsa på en familj tre timmar bort imorgon. Men ingenting bestäms förrän nästa vecka typ men det känns så typiskt när man ändå träffar någon som man kan prata om saker som man inte kan prata med andra och så. Bajs.
