Sara Eriksson - Au pair i Australien

Jag brukar göra spagetti och köttfärssås ganska ofta. Så sa jag för två veckor sen att det hette köttfärssås på svenska. Så kom han till köket nu och sa: what are you making?
Så visade jag för jag skulle se vad han sa. Så kollar han på maten och säger: KÖTTFÄRSSÅS.

Underbara unge.

Andrew: what's your favourite colour?
Jag: blue.
Andrew: what's your favourite animal?
Jag: cat.
Andrew: what's your favourite sport?
Jag: football.
Jag: why?
Andrew: I'm just trying to make a joke.

Idag klockan halv tre så hämtade föräldrarna Patrick för dom skulle på någon kontroll på sjukhuset.
Så jag hämtade Andrew och vi har inte kommit så långt än till soffan typ. Hur mycket jag än älskar mina dagar med Patrick så är det skönt att vara själv med Andrew ibland. Ha "normala" konversationer eller iallafall förstå svaret man får när man frågar något. Han berättar saker och frågar så roligt. Jag hade mina hörlurar hängda runt halsen och så frågade han: did you run here of what?
Lät så roligt när han sa det. Man kan tydligen inte ha hörlurar om man inte springer.
Mammorna på skolan frågade hur länge jag har kvar och jag var på väg att säga sex veckor. Så kom jag på att det bara är två arbetsveckor kvar. Usch och fy. Fast ändå längtar jag efter att resa.

Idag är det torsdag och det innebär en vanlig dag igen. Hade bilen så gick fort att lämna Andrew.
Snart ska och patty till Ikea och träffa Louise. Han har gått runt och sagt "Ikea", "mestballs" och "Lollo" hela morgonen så det ska nog bli roligt.
Imorgon ska jag ut med Emma och Johanna.
Skypade med Nathalie igår och det är mindre än tre veckor kvar. Vi har räknat ner från dagen jag åkte vilket är mer runt 230 dagar. Ser fram emot den här resan och det ska bli så fruktansvärt roligt, minnesvärt och lärorikt.

Berättade en sak för Emma igår och avslutade med "but I don't care" så börjar Patrick sjunga: I don't care, I love it.
Alltså, så hysteriskt roligt. En 2-åring sjunger på icona pop. Frances berättade att han hade suttit och sjungit den i bilen idag också.

När vi hämtade Andrew förut så var det sol i 10 minuter sedan började det spöregna. Hade inget paraply eller skydd till vagnen. Bra gjort. När jag kommer fram till skolan så kollar mammorna på mig som om jag är ett ufo. En av dom säger: det blir en snabb promenad hem sedan. OM DU VET OM ATT DET REGNAR VARFÖR SÄGER DU INTE ATT DU KAN KÖRA OSS HEM? Tänkte mitt undermedvetna. Mitt yttre log men var så irriterad att jag bet sönder käken typ.
När Andrew väl slutar så haglar det och blåser sjukaste stormen. Vi fick låna två paraplyn på skolan. Det blåste så sjukt mycket att jag petade det rakt i mitt öga. Sedan kändes det som att någon piskade mig i ansiktet med nitar typ. Och mina bakben kändes som is och det gjorde så ont.
Jävla vecka alltså.

Av gråt och skratt.
Bilderna är tagna med två minuters mellanrum typ. Har verkligen lärt mig hur barn kan ändra humör snabbt och har lärt mig att uppskatta de glada stunderna. Hemma kunde jag tänka "men få tyst på ditt barn" om man var på bussen till exempel. Kan tala om att det inte alltid är det lättaste. Patrick brukar inte skrika när vi är ute men ibland får han ett anfall och då spelar det ingen roll vad man säger, gör, sjunger osv. Tänk på det nästa gång ni skriver om oansvariga och dåliga föräldrar på Facebook. Experten talar och säger att det inte alltid är lätt.
Annars så gör vi inte så mycket. Patrick sitter och käkar och jag stirrar lite på honom. Vi har busat jättemycket idag och han har skrattat så han kiknar. Jag kittlar honom och han skrattar ihjäl sig. Frågar vem som är bäst och han säger mitt namn. Sen efter en stund säger han: Patrick/Johanna/Emma is the best och kollar på mig och ler.
Sen brukar vi leka baby också. Där antingen jag eller han är mamman och den andra är bebisen. Bebisen gråter och säger "mama" och mamman ger mat, rapar, ger dricka, nattar, sjunger visor och så vidare.

Nu ska jag dammsuga och lyssna på musik medans han har sin sömn.

1. Patrick plockar blommor.
2. Kommer springande: Saaaaara. Patty picked flowers, alright?
3. Jag tar upp min mobil. "Sara take photo?"


Åh min fina prins

Fy vilken mardrömsstart på den här veckan. Började med att det spöregnade när vi kommit 200 meter från huset. Hade inget paraply för det låg i bilen som Mike hade.
När vi väl kom hem var jag pisseblöt och Patrick lite blöt för jag hann sätta på ett skydd ganska fort.
Skulle gå och lägga kläderna i torkaren. Kommer tillbaka och sätter Patrick i knät och vi kollar bananer i pyjamas. Tror ni inte då att han har gjort världshistoriens äckligaste blöja? Och rullat runt på golvet och suttit i mitt knä?? Fyfan. Av med alla kläder, in i duschen, Patrick gråter, ut ur duschen, Patrick kissar på golvet och på sin morgonrock, in i duschen igen, gråta lite, ut ur duschen, skölja av kläder, tvätta kläder, tvätta golv. Etc. Etc.
10 minuter senare somnade Patrick. Han är alltid väldigt trött på måndagar. Så tänkte att han får sova innan lunch istället. Det var en omöjlighet att hålla honom vaken.

Med extra snor.

Den här dagen börjar gå mot sitt slut. Patrick sitter och äter sen lunch och jag ska moppa golven när han är klar.
Idag har vi varit på biblioteket och lyssnat på lite sagor och träffat andra barn. Patrick var jättetyst och snäll för jag sa att man var tvungen att vara tyst där och det verkade som han förstod. Skrev även ut biljetterna till och från Bali för ska söka visum på tisdag.

Jag har även hunnit med att städa lite idag. Ikväll ska jag och Johanna och äta froyo. Vi måste ju passa på nu innan vi lämnar Perth.

Annars är det inte så mycket som händer faktiskt. Är fortfarande kallt som satan och jag längtar efter de varma dagarna. Med den här dagen var det 20 arbetsdagar kvar. Känns så lite.

Nu var det ett tag sen jag skrev. På mina lediga dagar gjorde jag inte så mycket. Gick på "the lone ranger" med Johanna. Helt okej film och Johnny Depp gjorde den sevärd ändå.

Idag har jag och barnen varit på strandhuset. Fin översättning. Det är iallafall som lek och buslandet som finns hemma i Sverige. Förstår ni hur nervös och hetsig jag var? Hatar när andra barn är elaka (ja det finns elaka barn) och kastar bollar, sparkas, knuffas och så vidare. Andrew sprang runt där inne själv vilket jag var stressad över medan jag gick efter Patrick överallt. Fyra timmar av klättrande, hoppande i hoppborgar, cyklande, vara i bollhavet, åka bilar, rida på en häst, åka slide (vet inte hur det stavas på svenska.), klättra och så vidare, så åt vi lunch. Så skönt att sätta sig ner efter allt. Det var jättekul för barnen men inte så kul för mig. Patrick somnade i bilen hem och ligger nu och sover. Jag och Andrew kollar på tv. Gött.
Imorgon ska vi till zoo:t med Emma. Ska bli trevligt och då ska kameran med. Den var inte med idag och jag hade ändå inte haft tid att ta kort.